Fotbolls-VM

Jag är inget fantastiskt fotbollsfan. Struntar helt i allsvenskan, Champions League och allt vad det heter. Den enda gången jag tittar på fotboll är när det är mästerskap, eller kval till mästerskap. Det är nånting speciellt när (nästan) en hel nation går samman och hejar på samma lag. Jag tycker också att det är kul att gå all in. Det gör jag med det mesta jag gillar. Idag var det sverige-trosor, sverige-tights, sverige-tröja och blå-gult smink. Sverige-strumporna låg i tvätten sen förra matchen. Kanske därför det gick som det gick..
Nej, det är inte ett dugg viktigt att få in en boll i ett mål om man tittar på världen. Det löser inga krig och släcker inga bränder. Men man måste få ha lite roligt också. Och om man själv lever för en sport så kan man förstå känslan som kommer över en där inne på planen när nationalsången spelas. Idag fick jag rysningar av att se spelarnas tagna ansikten. 
Jag och Camilla tittade på dagens match i tele2 arena. Storbildsskärm och massa människor. På vägen dit var det gula tröjor över allt. Verkligen en folkfest. 
Tyvärr räckte det inte idag. England vann och Sverige är ute. Jättetråkigt, såklart. Men från ett riktigt proffs, Sverige har varit så duktiga! Jag ville så gärna att de skulle få vinna, för att de ville det så gärna. Jag blir jätteglad när Sverige vinner. När Sverige förlorar tycker jag mest synd om spelarna som blir så ledsna. Och så är det såklart tråkigt att det inte blir några fler matcher. 
En sak som jag dock inte gillar med sport är att det blir nån slags allmän rätt att bedöma folk. En spelare gör ett misstag och det haglar kommentarer till höger och vänster om att personen är värdelös. Självklart kan man bli arg och besviken om en tabbe leder till förlust eller liknande. Men det är en sak att säga det hemma i soffan. Att skriva det på sociala medier så att vem som helst kan läsa är en helt annan sak. Och när alla dessa kommentarer läggs ihop så blir det fruktansvärt. Alla gör fel ibland. Och tro mig, den som mår sämst över det, när ett helt land vilar på ens axlar, är personen som tabbade sig. Man får också stor lust att säga "Gör det bättre själv för nej, just det, du blev ju aldrig uttagen i landslaget."
Sport är bland det bästa som finns. Och att brinna för något är den finaste känslan i världen. 
Sverige, jag älskar er. :)







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: