For life
Jag har väldigt länge velat tatuera mig. Men eftersom jag inte tar jag i saker och eftersom det är så svårt att välja vad man ska göra så har det inte blivit av. Tills nu. Det är bra att man har vänner som pushar på en ibland.
Jag ville skriva nåt eftersom det är så snyggt, men hade nästan gett upp den tanken. Så svårt att välja! Ville inte ha nåt för klyschigt men ändå att det skulle betyda nåt. Och så i år (eller ja justja, det var ju faktiskt förra året) kom det en låt som jag älskar, med en rad jag älskar, av artisten jag älskar. Då var det bara att köra!
Eller man ska ju välja vart den ska sitta också. Men det var faktiskt inte så svårt när jag visste vad jag skulle göra. Jag ville ha hela texten på en rad och så ville jag att den skulle sitta så att jag såg den lätt. Eftersom jag visste att jag skulle bli glad varje gång jag tittar på den.
Jag var nervös! Mest för att det är så definitivt. Inte att den ska sitta där resten av livet. Utan att man inte kan ångra sig mitt i. Har man börjat får man helt enkelt lov att fortsätta. Men det gick ju bra såklart. Det gjorde ont, men var uthärdligt. Några bokstäver på mitten svor jag lite inombords. 😅
Jag och Moa var där tillsammans. Väldigt skönt att vara två när man är en nervös människa. Båda var lite höga på livet efteråt. När ska vi göra det nästa gång?
By Natasja at Hilmas, Stockholm
Du och jag är som en film. Vi är tidningsblad jag ramat in. Är det ens på riktigt? Tänk om allt vi känt är fiktivt. By Miriam Bryant
